.. och tillslut kan barnet pressas ut...
Jag citerar. Obs, känliga läsare varnas!
"I en hyddas halvmörker i Etiopien hukar några äldre kvinnor kring en liggande spinkig gestalt med stor mage. Ett utmattat kvidande bryter den dystra tystnaden. En förstföderska, själv knappt mer än ett barn, ligger sedan en vecka i plågor utan att kunna föda fram barnet. Hennes kropp klarar inte att ge passage åt den lilla världsmedborgaren som redan dör av kampens kramper. Dess lilla huvud faller långsamt ihop och till slut kan barnet pressas ut. Den döda kroppen spränger moderns muskler, hinnor och hud. Ur detta hål rinner hennes avfallsämnen ut under resten av hennes liv. Modern hämtar sig efter hand så pass bra att hon kan hämta vatten, tvätta sina kläder och sig själv. Men ingen tvagning i världen hjälper. Hon förblir en illaluktande utstött, dömd att bo i avskildhet utan hopp.
En del av dessa skadade unga kvinnor blir aldrig hjälpta, men på Etiopiens bergiga landsbygd sprids idag ryktet om ett mirakel. Någon flicka i en grannby har kommit hem helt återställd och levnadsglad efter flera månader i Addis Abeba.
Så startar vandringen. Ensamma släpar sig dessa utstötta över steniga bergspass och sugande gräsbranter. I Etiopien gör den bergiga terrängen transporter svåra - 75 % av befolkningen bor i genomsnitt 2,5 dagars gångväg från en landsväg. Så småningom når de fram till Fistulasjukhuset och tas om hand. De har blivit fistulapatienter, några i den långa rad som genomgår en operation som rekonstruerar deras underliv till normala funktioner.
Varje år drabbas närmare 9000 nya kvinnor av fistulaskador. Behovet av vård är enormt. Idag kan sjukhuset behandla 1200 fistulapatienter per år. All behandling är gratis. Sjukhuset vänder sig framförallt till fattiga kvinnor. Över 90 % av patienterna kan botade återvända till sina hembyar. Övriga behöver viss vård för att kunna fungera "normalt". Många av dem blir kvar på sjukhuset och arbetar t ex i köket, tvätteriet eller som vårdare."
Stiftelsen Fistualsjukhuset fick ett mail i augusti 2007 från Ruth Kennedy, barnmorskan som är Fistulasjukhusets främsta ambassadör, att man inte hade några trosor till flickorna när de återvände hem efter att ha opererats. De behöver naturligtvis något som håller uppe bandage och bindor efter operationen. Men trosor kostar pengar! Då kom dr Hamlin och syster Ruth på att strumpbyxor vore jättebra att ta till och det är något som man använder i England, USA och Sverige.
Stifelsen Fistualsjukhuset samlar nu ihop rena, begagnade strumpbyxor och det gör inget om det är maskor på dem för man klipper av benen och använder till trasor att göra mattor av som man sedan kan sälja. Det är ju själva byxan som är så bra och som sitter tight.
Jag har ikväll samlat ihop 16 strumpbyxor och hoppas på fler. Jag tänker hjälpa till. Har du några begangnade strumbyxor som du inte använder, ge dom till mig så skickar jag!
www.fistulasjukhuset.se
"I en hyddas halvmörker i Etiopien hukar några äldre kvinnor kring en liggande spinkig gestalt med stor mage. Ett utmattat kvidande bryter den dystra tystnaden. En förstföderska, själv knappt mer än ett barn, ligger sedan en vecka i plågor utan att kunna föda fram barnet. Hennes kropp klarar inte att ge passage åt den lilla världsmedborgaren som redan dör av kampens kramper. Dess lilla huvud faller långsamt ihop och till slut kan barnet pressas ut. Den döda kroppen spränger moderns muskler, hinnor och hud. Ur detta hål rinner hennes avfallsämnen ut under resten av hennes liv. Modern hämtar sig efter hand så pass bra att hon kan hämta vatten, tvätta sina kläder och sig själv. Men ingen tvagning i världen hjälper. Hon förblir en illaluktande utstött, dömd att bo i avskildhet utan hopp.
En del av dessa skadade unga kvinnor blir aldrig hjälpta, men på Etiopiens bergiga landsbygd sprids idag ryktet om ett mirakel. Någon flicka i en grannby har kommit hem helt återställd och levnadsglad efter flera månader i Addis Abeba.
Så startar vandringen. Ensamma släpar sig dessa utstötta över steniga bergspass och sugande gräsbranter. I Etiopien gör den bergiga terrängen transporter svåra - 75 % av befolkningen bor i genomsnitt 2,5 dagars gångväg från en landsväg. Så småningom når de fram till Fistulasjukhuset och tas om hand. De har blivit fistulapatienter, några i den långa rad som genomgår en operation som rekonstruerar deras underliv till normala funktioner.
Varje år drabbas närmare 9000 nya kvinnor av fistulaskador. Behovet av vård är enormt. Idag kan sjukhuset behandla 1200 fistulapatienter per år. All behandling är gratis. Sjukhuset vänder sig framförallt till fattiga kvinnor. Över 90 % av patienterna kan botade återvända till sina hembyar. Övriga behöver viss vård för att kunna fungera "normalt". Många av dem blir kvar på sjukhuset och arbetar t ex i köket, tvätteriet eller som vårdare."
Stiftelsen Fistualsjukhuset fick ett mail i augusti 2007 från Ruth Kennedy, barnmorskan som är Fistulasjukhusets främsta ambassadör, att man inte hade några trosor till flickorna när de återvände hem efter att ha opererats. De behöver naturligtvis något som håller uppe bandage och bindor efter operationen. Men trosor kostar pengar! Då kom dr Hamlin och syster Ruth på att strumpbyxor vore jättebra att ta till och det är något som man använder i England, USA och Sverige.
Stifelsen Fistualsjukhuset samlar nu ihop rena, begagnade strumpbyxor och det gör inget om det är maskor på dem för man klipper av benen och använder till trasor att göra mattor av som man sedan kan sälja. Det är ju själva byxan som är så bra och som sitter tight.
Jag har ikväll samlat ihop 16 strumpbyxor och hoppas på fler. Jag tänker hjälpa till. Har du några begangnade strumbyxor som du inte använder, ge dom till mig så skickar jag!
www.fistulasjukhuset.se
Kommentarer
Trackback
