Trött.. |O
Jag ska tydligen inte skriva något om hur nätterna varit och hur Emil sovit, att han sovit bra alltså, för det verkar vända såfort jag säger något bra. I natt som var så har Emil varit jätteledsen och svårtröstlig. Han har varit jättegasig i magen och pruttat massor. Mellan ett och sex var han vaken, och jag med dessutom. Och inte nog med det så sov jag ju inget innan heller. Lite dumt. Emil har varit vaken mestadels under dagen också. Men han somnade en stund på eftermiddagen då jag också däckade.. så jag tror att jag vaknade runt halv 6-tiden. Jag är fortfarande trött. Emil har precis somnat och jag ber verkligen för att han får sova i natt utan att magen knölar. Känner mig så himla hjälplös när han inte går att trösta. Funderar på om det kan vara ersättningen han fått en slurk av. Sabina tipsade om Nan så vi får väl prova det om inte bröstmjölken räcker till våran extremt glupska son.
Grymt träningssugen nu! Har dock tappat bort mina springskor. :s Letat som en tok men hittar dom ingenstans! :(
Känner verkligen för en promenad just nu eftersom jag varit inne HELA dagen! Luft tack! Vi får ta en promenad i morgon med vagnen och hoppas på att mina skor står i hallen när jag vaknar! *önsketänkande*
Andreas åkte iväg en sväng och skulle hämta nån pryl till datorn. Hoppas han kommer hem snart så jag får pussa lite på honom innan jag somnar! ^^
Puss o hej
Äntligen regn!
Emil sover just nu. Ska ta och packa lite väskor för snart åker vi ut till Emils mormor o morfar o sover där i natt. Mor min vill nog egentligen bara att Emil ska sova där. Men aldrig att jag lämnar min lilla son till någon när han är så liten. Mammas älskling! Nej, några månader dröjer det nog innan han får sova borta! Får ju själv abstinens från honom när jag inte hållt i honom på ett tag. <3
Snart kommer pappa Andreas hem så det är lika bra att jag börjar packa! :)
Hoppas ni haft en bra helg allihopa! Det har vi haft! :)
Våran skatt!
Emil är redan 2 veckor och 4 dagar. Förstår inte vart tiden tar vägen och jag antar att tiden springer iväg i fortsättningen med. Han har blivit så tung! Undra vad han väger nu.. vi måste ringa bvc på måndag. Sist vi var där fick vi en ny tid men ingen av oss kom ihåg den. Vi var nog lite tankspridda och glada över att han gått upp i vikt eller nåt. ^^
Nätterna fungerar numera alldeles utmärkt tycker jag. Emil vaknar ca 2 ggr per natt o vill ha mat, vi är vakna en stund, pratar lite o gosar och sedan somnar han om. Dock sover vi lite längre på dagarna. :)
Idag har vi varit hos faster Renate. Åkte iväg i eftermiddags och bytte bil med mamma o pappa.
Andreas tog ut termometern i våran bil. Vi har ju ingen AC och våran parkeringsplats är helt utan skugga. 43 grader varmt. ALDRIG att jag skulle sätta min lilla älskling i bilen då. Vi avlider ju nästan själva. Ska kika runt efter nån fläkt eller så. Vi har pratat om att köpa en annan bil också så vi får se hur det blir. Så himla jobbigt utan AC i denna värme, annars fungerar ju bilen liksom. Vi får väl se vad vi kommer fram till.
I morgon ska vi åka ut till mormor o morfar. Mamma var lite Emil-sjuk sa hon.
Emil tycker om sin mormor, det märks. Hon sjunger, bär och gosar med honom hela tiden. O han blir alldeles tyst när han kommer till henne.
För övrigt händer inte så mycket. Vi bara njuter av att vara föräldrar åt våran lilla skatt!
Han växer så det knakar
Han verkar iaf få i sitt tillräckligt med bröstmjölk. Vi var o vägde o mätte honom idag på Villgott. När vi åkte hem från bb så var hans vikt 3730 gram, när han föddes den 9:e så var han 50 cm lång. Idag vägde han 4100 gram och var 54 cm lång. Det verkar inte dröja så länge innan han är 2 meter lång o 2 meter bred. Nejdå, men det är kul att se att han iaf får i sig mjölken.
Annars, så har vi haft besök av Patricia, Linda och Freja. Vi har varit o hälsat på gammelmormor o gammelmorfar, mormor o morfar. Farmor har varit här på besök.
I morgon väntas besök av Sabina, Benjamin, Emelie och Melina.
Nu verkar det bara vara 2 par kvar från föräldrargruppen av oss 6 par som ska ha barn. Linda och Tobias fick en liten dotter den 18:e. Alla är förstföderskor och alla har fått för tidigt. Lite roligt tycker jag :) Nu väntar vi bara på Lena och Camilla. ^^
Nu ska mamma Jenny ta o borsta tänderna och krypa ner i sängen o försöka sova en stund. Emil sitter hos pappa och kikar. :)
Godnattis!
Mammas Emil ^^
Mys!
Förlossningsberättelse
På morgonen den 9/7 runt 4-tiden vaknade jag, som jag brukar göra på nätterna/mornarna, av att jag var tvungen att kissa. Kände att jag hade ont i svanken men tänkte inte mer på det eftersom jag haft lite ont då och då en längre tid. Försökte somna om, och lyckades väl.. Men efter en halvtimma var jag uppe igen. Lyckades tillslut somna om och vaknade igen vid 8-tiden då jag inte kunde sova mer. Kände att det gjorde ondare och tänkte att det var lika bra att ta en dusch eftersom jag ändå inte kunde somna om.
Värken i ryggen ville inte släppa och jag kände att det strålade fram mot magen. Var lite skeptisk först och ville inte ringa upp till Falun något mer eftersom vi hela tiden blivit hemskickade. Ringde min barnmorska uppe på MVC och pratade med henne, men hon tyckte i alla fall att jag skulle ringa upp. Ringde upp till förlossningen och sa som det var. Barnmorskan där tyckte väl egentligen att vi skulle avvakta eftersom jag inte fått några värkar, men sa att vi fick komma om vi kände oss oroliga. Jag visste ju i alla fall om att jag var öppen 3 cm vid det laget då vi var upp den 7:e. Hur som helst, jag bestämde att vi skulle åka upp. Och när vi väl satt i bilen så började jag få sammandragningar så pass att jag var tvungen att andas igenom dom. Det har aldrig hänt innan.
När vi väl hade parkerat bilen och kommit fram så körde dom en CTG-kurva som vi fått göra flera gånger vid det laget. Värkarna var inte så starka då, och dom kändes mindre. Men när barnmorskan undersökte mig förvånades vi över det faktum att jag var öppen hela 8 cm. 8 CM! Hur sjutton gick det till? Jag har ju knappt märkt av det... har bara haft lite ont i ryggen osv. Efter undersökningen och CTGn satte vi oss och pratade lite. Klockan var vid den här tiden runt 10-tiden. Värkarna kom och gick och det var bara att andas.
När jag skulle gå på toaletten runt kvart i 11 så gick vattnet. Kände hur blött det blev och det rann ner efter benen. Klart och ofärgat. Fick byta om och sätta mig ner.
Fick in lite soppa och en glassdrink. Mums! Satt och löste lite sudoku mellan värkarna och drack saft. ^^ Efter ett tag blev värkarna lite mer kraftiga och det enda sättet jag kunde hantera dom var att andas djupt och tänka på något annat. Så där satt jag, med min glassdrink, sudoku och andades genom värkarna. Andreas var lugn hela tiden och det kändes jättebra. Han fick äran att hålla mig i handen dom gånger värkarna var jobbiga. När klockan blev runt halv 3 ville barnmorskan undersöka mig igen. Hade då inte öppnat mig något mer och hon kände att jag hade en hinna till som inte hade brustit. Hon stack hål på den och mera fostervatten kom ut. (Jag hade väldigt väldigt väldigt mycket fostervatten... ) Började känna mer i svanken och det var jobbigt att ligga ner, kunde inte heller stå. Så jag fick sitta där på min stol... Barnmorskan föreslog Sterila kvaddlar (det som jag skrivit i min förlossningsplan att jag INTE ville testa), men jag sa nej. Tackade dock ja till akupunktur. Var lite skeptisk till det men ryggvärken släppte något. Klockan hade vid det här laget blivit runt 6-tiden.
Barnmorskan kopplade in värkstimulerande dropp för att inte allt skulle dra ut på tiden. Sen när klockan blev runt halv 8 fick jag krystvärkar. Äntligen hände det något. Kroppen ändrades och det var bara att hänga på. Men då mina krystvärkar var något korta sprutade barnmorskan in droppet direkt in i blodet och då vart allt plötsligt intensivt men bebis ville ändå inte riktigt komma. Jag krystade och krystade och barnmorskan kallade på en läkare som skulle komma och förlösa med sugklocka. "Sista krystvärken nu sen måste vi nog ta sugklocka"... Doktorn var på väg. Men... jag tog i och Emil kom ut! :)
Nu har det gått en vecka och en dag, vi har kommit hem och landat.
Idag tappade Emil sin navelskrutt. ^^
Han är så himla fin!
Det är sant som dom säger, det går inte att beskriva känslan man har till sitt barn om man inte har något själv.
Jag älskar min Emil!
Nu är han äntligen här!
Nu är han här, våran lillskrutt!
Han föddes onsdagen den 9/7 lockan 20.21, vägde 4020 gram och var 50 cm lång!
3900 gram
Har inte öppnat mig nåt mer heller så det var lite drygt.. med tanke på att jag haft ont.. :s Men men..
Eftersom vi skulle vara i Ludvika igår på viktskattning och läkarkoll redan vid 8-tiden på morgonen, så fick vi göra den i Falun igår på eftermiddagen istället. Jag sov ju som en stock vid 8. Bebisen har ökat som bara den i vikt. För 2-3 veckor sen vägde bebisen enligt deras uträkningar på Ultraljudet ca 3200 gram vid det tillfället. Dom har ju sagt hela tiden att han kommer väga mellan 3700-3900 gram när han är "klar". Nu har jag 14 dagar kvar till BF (låter lite mindre än 2 veckor :) ).. och bebisen väger nu 3900 gram. Jag vägde dock 3910 när jag föddes och jag kom en vecka tidigare än beräknat. Sen får vi ju inte glömma att jag har graviditetsdiabetes och då får man ju i regel lite större barn. Nu har dom räknat med att han kommer väga ca 4500 gram om vi går till BF.. och sen lägger dom ju på 10%.. eller drar bort 10%. Skitsamma, det blir som det blir. Och jag bryr mig inte om hur mkt min bebis väger vid födseln, bara han mår bra!
'
Idag ska jag inte göra någonting alls! Natten har varit ok.. förutom att jag sprungit o kissat säkert en 6-10 gånger. Finns inget som är så obekvämt som att ha en sådan här stor mage! Jag får inte på mig några stumpor, jag får nästan inte ens plats i badkaret, jag måste sitta bredbent, om jag tappar nåt på golvet så får det ligga.. (om jag inte har sop-plockaren i närheten).. jag kommer knappt upp ur sängen och det är en jäkla pers att ens vända sig i sängen om jag ligger ner.
Men snart är han här! Och vi längtar! Massor!!
Sammandragningar och ont i ryggen...
Nu blir det bingen. ^^
Öppen 3 cm - snart förlossningsdags
Klockan halv ett i natt så åkte vi upp till förlossningen och BB, utan jobbiga sammandragningar osv. Anledningen var väl den att vi ville kolla så att allt var bra med pyret osv.
I förrgår hade jag sk. pinvärkar. Från klockan 22 till klockan 4 på morgonen. Det var INTE roligt och även fast jag duschade mitt i natten så ville det inte liksom ge sig.
Hur som helst så lyckades jag somna. Gårdagen igår var alltså himla mycket lugnare. Hade någon sammandragning och det ilade och tryckte neråt i nedre delen av magen. Tänkte bara ringa upp o checka läget på förlossningen och höra vad dom trodde osv. Dom tyckte vi skulle åka upp..
Väl framme vid förlossningen körde dom en ctg-kurva (man kollar barnets puls samt om jag har några sammandragningar). Bebisens kurva ser ut som en bergochdalbana, och min kurva ser väl också mer eller mindre ut som en bergochdalbana, fast en mer barnvänlig sådan.
Så personalen såg ju iaf att jag hade sammandragningar. Sen skulle dom undersöka mig, och med häpnad fick vi veta att jag var öppen 3 cm. Barnmorskan kände hinnan (med vatten i, så något vatten har alltså inte sipprat ut utan det var slemproppen som löst upp sig) och kände även huvudet. Hon sa också att livmodertappen var väldigt kort. Nu hade vi iaf något att glädjas åt! Och ändå har det inte gjort så himla ont ändå. Jag har ju inte liksom grinat av smärta eller legat dubbelvikt (vilket ändå hade varit svårt).. Barnmorskan sa att det hade gått fort för att vara förstagångsföderska. Hon ville att vi skulle gå upp och gå i några timmar (klockan var då 2 på natten).. trötta som vi var och med mindre lust att gå runt, så gick vi väl runt på sjukhuset i en timma, innan vi beslutade oss för att åka iväg till nån mack o köpa något att dricka och äta. En baguett fick det bli. Gott!
Åkte tillbaka och fortsatte att gå. Bebisen tryckte neråt och det gjorde lite ont emellanåt. Sen när vi kom tillbaka så hade såklart inget mer hänt. Barnmorskan föreslog att vi skulle sova kvar på förlossningen och att jag skulle få en sovdos (2 alvedon och 1 bricanyl) så att min livmoder kunde slappna av.
O sen i morse/förmiddags vid 11-tiden så vaknade vi. Inga sammandragningar, ingenting. Däremot kände jag mig helt darrig. (bricanylen...) Fick inte ens behålla min frukost. :s Vi blev tillsagda att gå ut och gå en sväng för att se om jag fick några värkar. Vi gick. Inga värkar. Det är alltså såhär att om man har riktiga värkar, så gör bricanylen ingen "nytta". Man känner värkarna ändå. Men som i mitt fall, som hade sammandragningar, så kanske min livmoder fortfarande var så avslappnad eftersom barnmorskan sa att bricanyl inte går ur kroppen förrän 6-7 timmar minst. Hepp.
Så vi fick åka hem. Och jag säger en sak, gud vad skönt att vara hemma igen!!! Kom hem runt 3-tiden. Det första jag gjorde när jag kom hem var att slänga av mig kläderna och lägga mig i sängen. Fönstret öppet och persinnerna nerdragna och dörren stängd. Sova! Vaknade för en timme sen och har duschat, vilket också var väldigt efterlängtat!
Känner mig fortfarande lite darrig och konstig. Bebisen har återigen börjat trycka lite neråt och magen är lite hård. Vi får se vad som händer härnäst.
Jag hoppas jag får sammandragningar och värkar snart... ^^ För det spelar tydligen ingen roll hur mycket öppen man är, det är värkarna som räknas.. sa dom på förlossningen. Så jaja.
Linda och Tobias var ju hitbjudna ikväll. Jag hade tänkt gjort den där supergoda indonesiska grytan! Men vi var tvugna att avboka. Känns jättetråkigt men vi är lite borta här hemma. Trötta och ur balans.
Jag o älskligen får ta en kväll framför guitar-hero och gta. ^^
Igår btw så kom familjen Eriksson/Gustavsson på besök. Kevin har blivit så stor. :) Full rulle på den lille herrn. ^^
Tusen tack för sötaste små "fårskinnstofflor" till bebis, samt mjukisbyxor och body. :)
Och nyss kom älsklingen hem med en jättesöt liten pyjamas som bebis fått från faster Yvette. ^^
Tack tack!
Nu ska jag borsta håret och ta något att äta, för allt jag fått i mig idag är typ en banan. :s
Puss o Kram
